Vår studentdimission igår hölls enligt traditionen i stadshuset, något som jag tycker att vi kan skatta oss lyckliga över - stadshuset är bra mycket bättre än någon gymnastiksal. Sedan några dagar tillbaka hade det blivit bestämt att jag, tillsammans med Jessica, skulle hålla studenternas tal. Kändes rätt lugnt enda fram tills lördagsmorgonen, då var jag säker på att jag skulle avlida på plats och ställe p.g.a nervositet. Haha. Nejnå, det gick riktigt bra trots allt, tror jag.
Den följande studentfesten hemma hos mamma och pappa blev en riktig hit. ^^ Många nära och kära kom förbi och gratulerade, och särskilt positivt överraskad blev jag när så många av knasvännerna hann titta in. Åt och drack så jag nästan sprack! Senare styrdes kosan mot Amarillo där vi i gott sällskap i form av hela klassen + lärare, drack och åt ännu mera. .. När maten låg bra i magen fortsatte vi mot lite olika håll, somliga till stranden/strampen, en del till krogen, och andra yrade runt på stan. För min del avslutades kvällen strax efter 12-slaget, jag är helt enkelt inte en sån som orkar supa skallen av sig. Blev en kort, intensiv och verkligt lyckad kväll. :)
Vita mössan på huvudet, äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar