Jag fick låna en ängel.

Mormor skulle ha fyllt 66 år. Ska åka till hennes grav med en blomma, helt enkelt hedra minnet av henne - världens vackraste människa. Mormor gick bort för fem år sedan, i cancer (ofc). Det är rent vansinne att hon skulle lämna oss vid dryga 60 års ålder! Hon kämpade verkligen in i det sista, bara en vecka innan hon dog så satt jag vid hennes bädd, höll hennes hand och hon försökte övertyga mig om att allt skulle ordna sig.
Älskade mormor, inga ord kan beskriva hur oerhört mycket jag saknar dig. Du ska veta att jag skulle ge vadsomhelst för att få dig tillbaka. Jag minns dig så väl fortfarande.. Dina varma kramar, din doft och din röst. Mommo, när jag blir äldre vill jag vara som du. Lika godhjärtad, älskad och vacker inifrån och ut. Jag ser dig till viss del i mamma, och det är underbart att det är så. Och vet du vad? Det halsband jag fick av moffa, som tillhört dig, kommer småningom att komma till användning vid ett speciellt tillfälle. Jag hoppas och vill tro att du finns med mig då, att du åtminstone kikar på mig :) Och mommo, du ville att jag skulle minnas dig med ett leende - det gör jag. Men du får ursäkta att jag fortfarande gråter vid din grav. Du är saknad, föralltid.

Du log mot mig en sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig att jag var rädd
Hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag
Du togs bort från mig alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel för en stund

Du gav mig allt ett hjärta kan
Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid
Du sa til mig "Var inte rädd"
Men säg mig, hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en ängel, för en stund. Min ängel..