Puh!

Efter några om och men fick min lillebror mig övertalad att följa med honom på en löprunda idag. Att han är ishockeyspelare sedan flera år tillbaka säger nog om hans kondition, därav min tvekan. Hursomhelst, ut i skogarna bar det av och i vanliga fall skulle jag ha mätt träningen i tid men utan iPoden och dess klockur gjorde vi på lillebrors sätt och mätte längden. 7,5 km! (Nicke mäter alltid också längden under rundorna.. Vem håller koll?!) Och ja, jag såg små vita hattifnattar till sist pga takten vi höll. Huh! Men attans vad kul det var, en riktig energi- och motivationshöjare! Tack kära lillebror!