"Dom jävlarna tog oss en efter en" Onödigt. Tragiskt. Jag är livrädd! Och på det så fick jag nyss höra en oerhört trevlig nyhet. Tragiskt och magiskt. Jag skall krypa upp i Nickes famn och reda upp mina tankar. Man kan aldrig vara nog försiktig. Och man kan aldrig visa nog hur mycket man älskar sina nära och kära. Det får inte komma närmare nu. Det måste sluta. Tack
söndag, oktober 11, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar